Det har hänt en del sen jag skrev mitt första inlägg. I slutet av maj orkade jag inte längre vara den "omtänksamma, ordningssamma, välvårdade, duktiga och heltidsarbetande trebarnsmamman med ett ständigt leende på läpparna". Jag kom till en punkt där det blev klart för mig att jag hade kört över mig själv och mina egna behov alldeles för lång tid. Sen dess har jag varit sjukskriven. Min hemläxa från doktorn är att jag ska göra något 2-3 gånger/vecka för mig själv, alltså något jag ska göra blott och enbart för att jag själv vill göra det. Problemet är bara det att jag inte riktigt kommer ihåg vad jag brukar vilja göra, däremot kan jag skriva upp en lång rad på borden och måsten som hänger över mig. Så länge man är sjukskriven går det kanske an med att försöka stjäla sig en liten stund ett par, tre gånger per vecka, men jag undrar hur det ska gå till när vardagsstormen rullar in igen, Det är inte lätt att bryta gamla vanor. Jag försöker sätta mig i läsfåtöljen åtminstone en liten stund varje dag för att samla ihop mina vilt flaxande tankar och kanske, kanske lyckas med att nudda vid min själs botten.
Lite tankar angående berättelsen om Marta och Maria,
"Bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till." , säger Marta. Jag kan känna hennes irritation i orden. Hon donar och grejar för att ta hand om deras gäst på bästa sätt, ser hur mycket jobb det finns och hon ser hur mycket mer man skulle kunna göra för att få det så bra som möjligt. Arbetet växer och växer i takt med att irritationen växer inom henne. När hon till slut lägger ner foten i golvet är det dessutom inte hennes parti som Jesus tar, utan Marias. Hon som bara har suttit och lyssnat på vad han hade att säga och inte lyft ett finger för att hjälpa Marta med förberedelserna.
Läs om och reflektera över systrarna Marta och Maria i Lukasevangeliet 10:38-42.
SOV SÖTT!
